Hur kort får en kjol vara?

Nu är mitt arbetsprov äntligen inskickat! Det är såå skönt och jag har lärt mig otroligt mycket de här veckorna som jag ägnat åt proverna. Ni har ju i princip inte fått ta del alls av vad jag sysslat med de här veckorna. Men nu tänkte jag att ni skulle få kika in och se vad som pågått i mitt huvud! Först ut är mitt arbete som började som en hemuppgift vi hade över jul där vi skulle utgå från ordet "Gräns", välja en samtidskontext och göra en research utifrån vinkeln en valde. Jag valde att utgå från hur kort en kjol egentligen får vara. Det resulterade i tre illustrationer och tre broderier.  

13022017-IMG_3701

Hur kort får en kjol vara då? Ja det beror ju så klart mycket på vem du frågar men det beror också mycket på vem du är, hur du ser ut (framför allt hur dina ben ser ut) vad du har för överdel till, hur gammal du är, vad du har för yrke osv osv osv

13022017-IMG_3699

Det har också varierat mycket genom tiderna. Redan på 1800-talet började kjolen att glida uppåt. En del kvinnor var vågade och hade så pass kort kjol att fotknölarna syntes! Ve och fasa! På 20-talet gjorde flappern entré (en typ av "ungkarlstjej". Ordet flapper syftar på en ung tjej men kan också betyda slampa. Vilket sammanträffande...) Den här gruppen med tjejer började anamma beteenden som innan varit reserverade för män och var nu ute och dansade på klubbar, rökte cigariller och hade oanständigt korta kjolar som gick precis nedanför knäna. Ve och fasa! 

13022017-IMG_3705

Den riktigt kortkorta kjolen (alltså det som vi idag anser vara en kortkort kjol) gjorde entré på 60-talet (om vi räknar bort egypternas oanständigt korta kjolar) och den kortkorta kjolen blev då en symbol för mod, frihet och feminism. 

23022017-Kort kjol 2

Men kjolens längd har också påverkats av den värdsliga ekonomin. Efter andra världskriget var det väldigt dyrt med tyg och det blev helt enkelt för dyrt för att vara anständig. Så geniet Christian Dior ändrade helt enkelt det västerländska modet och kjolen fick vara tjugofyra centimeter ovanför fotknölen. Puh! Anständigheten var räddad! Det tackar vi Christian för <3 

23022017-Kort kjol 1

Enligt flashback forum och andra källförlitliga sidor går den definitiva gränsen för hur kort en kjol får vara idag under rumpan. Dit men absolut inte längre anser ändå de flesta. 

23022017-Kort kjol 3

Jag tyckte att det var ett väldigt intressant och spännande arbete och har funderat lite kring om kjolens korthet har nått sin gräns vid rumpan eller om vi om, säg si sådär två hundra år kommer tycka att rumpan är som vilken kroppsdel som helst och kommer fnissa åt va pryda vi va på början av 00-talet som satte i halsen för att vi skymtade en rumpa. Det återstår att se för den som lever si så där två hundra år till då. Länge leve den kortkorta kjolen säger jag! 

Källor:
Minnesframgment ur mitt huvud sedan redovisningen i början av året. Ta faktan med en nypa salt helt enkelt! 
9 kommentarer

Vindprojekt: Mars 2017

Redan mars hör ni? Vart tar tiden vägen undrar jag? Men allra mest tycker jag att det är härligt att mars är här. Äntligen! Mitt arbetsprov är inskickat, jag har flera roliga resor inplanerade i vår och jag har såå mycket mer energi om dagarna.  

03032017-IMG_3928

Så nu tänkte jag att vi skulle kika på vad jag jobbar på just nu! Bilderna tog jag i all hast mellan att jag fotade till arbetsproverna och så här i efterhand känns de kanske något... ja torftiga... Men jag lovar att kompensera när de är klara! Månadens projekt består av lite stickprojekt, ett syprojekt och en hög med UFO:n som vi ju ska ta tag i den här månaden! 

03032017-IMG_3929

Syprojektet består av ett rutigt bommulstyg som ska bli ett par byxor och ett matchande rutigt jerseytyg som ska bli en tröja. Jag tycker det är så himla fint med matchande set. Byxorna är nästan klara men tröjan har jag inte riktigt bestämt än hur den ska se ut. Det känns som att jag de senaste åren inte riktigt tagit mig tiden till att sy åt mig själv för min egen skull och det känns så himla roligt och fint att jag börjat göra det igen. 

03032017-IMG_3930

Något som inte är lika kul är väl kanske den här UFO-högen då... Den första högen som jag ska ta tag i är högen med plagg som ska få nya knappar och som behöver lite mindre lagningar. Så jag har lagt fram tråd i rätt nyanser, synål, trådsax och letat fram nya knappar som passar och så har jag lagt allt bredvid min soffa så att jag ska kunna göra lite varje kväll framför en serie. Då har jag liksom tagit mig över första hindret bara genom att fixa i ordning allt. 

03032017-IMG_3932

Sist ut är mina pågående stickprojekt! Kroppen till Siri är klar och ärmen har just påbörjats, sjalen Welty är egentligen klar men jag tänker att jag fortsätter att sticka på den tills nystanet är slut. Just nu börjar den kännas ganska tråkig men den är bra att ha eftersom mina båda andra stickprojekt just nu är "tänkarprojekt" så sjalen får hänga med ett tag till så har jag ett projekt som jag kan jobba på utan att behöva tänka. Ett sånt projekt är jättebra att ha tycker jag! Det sista projektet är en teststickning som jag gör åt Felicia. Den har jag precis kommit igång med men jag är såå peppad på den. Mönstret är verkligen superfint och jag ääälskar garnet. Den här stickningen ska vara min sitta-ute-solen-stickning i vår. Vad skapar ni på just nu?
3 kommentarer

Historien om en kofta

Jag minns precis när stickningen kom in i mitt liv. Det var sommaren 2011 och sommarlovet innan jag skulle börja tredje året på gymnasiet. Jag hade börjat få mer och mer problem med min mage och ingen av medicinerna jag testade gjorde det bättre. En av de sista sommarlovsdagrna var jag och min storasyster på hennes rum. Vi hade fått ta över en massa tyger, garner och mönster av farmor som vi sorterade mellan oss. Jag hade knappt stickat någonting utan var mest intresserad av tygerna. Vi båda fick en varsin stor hög som växte och växte, min hög var mest rosaröd och Beccas blågrön. Så kom det upp ett helt parti med hallonrött garn som Becca inte var nå intresserad av utan tyckte skulle passa mig bra.
 
 
 
Så jag började leta lite bland de gamla stickmönstrena och hittade ett mönster från 40-talet på en jumper. Mönstret bestod av en löst gammalt svartvitt tummat ark med en flicka med kort hår på bilden iklädd jumpern. Jag bestämde mig för att det här skulle få bli mitt första stickprojekt.
 
 
På något vis så blev just det här projektet väldigt viktigt för mig. Jag blev förälskad, näst intill besatt. I början kunde jag inte se skillnad på aviga och räta maskor och Becca fick hela tiden komma till undsättning. På stickor nummer 2 och 2,5 började jag knaggligt att sticka fram och tillbaka med det tunna ullgarnet. Jag tog med mig mönstret till frisören och bad henne att klippa samma frilla som tjejen på mönstret. Jag stickade och stickade och repade upp och repade upp. Jag hade med mig stickningen över allt. Den var min ständiga följeslagare under alla sjukhusbesök  och alla timmar jag spenderade i olika väntrum. Jag stickade över allt, på bussen, vid matbordet, i skolan och på promenader. Oftast var jag en skötsam elev i skolan och blev sällan tillsagd. Men en lektion fick min lärare nog på min stickning och röt åt mig att hon inte ville säga åt mig en gång till att lägga undan min stickning under lektionerna. Jag kände mig mycket stött... 
 

Under våren i trean blev jag inlagd på sjukhus en vecka innan jag skulle opereras eftersom jag inte kunde äta för att jag hade ont i magen. Jag hade med mig min stickning och blev känd bland personalen som den unga tjejen som bara låg och stickade hela tiden. 

Bloggbilder 5 021Bloggbilder 5 033

Jag opererades och blev frisk  och ungefär samtidigt som min mage började fungera igen började jag förstå mig på mönstret och stickningen. Efter att ha repat upp otaliga gånger började stickningen äntligen att gå framåt. På hösten började jag på Hola folkhögskola. Jag stickade inte alls lika mycket men jumpern var ändå med mig och sakta men säkert växte den fram. Till sommaren slutade jag på Hola och hade blivit en så van stickare att jag lite nonchalant kunde ha nystanet i kjolfickan och sticka medan jag gick. På hösten började jag Wendelsberg och under den första månaden där blev min jumper äntligen färdig. Jag blockade den, sydde ihop den och fotade den i skogen på Wendelsberg. Sedan dess är det min mest använda kofta och jag tycker så mycket om den.
 
Untitled
 
Visst är det ändå ganska facinerande att ett garn som farmor köpte nån gång på 40-talet och började sticka en kofta av till min faster, numer är ihopstickad till en jumper som har fått uppleva allt det här med mig. 

Untitled
 
Ibland och ganska ofta reflekterar jag över stickningens magi.  För visst måste det vara så att stickningen är något så mycket mer än bara ett garnnystan. Det är något att hålla fast i när livet runt omkring en gungar, det är något som du får skapa själv med dina händer när livet tar beslut du inte håller med om och det är något du får se växa fram, framför dina ögon, i dina händer när livet runtomkring dig känns mörkt och otäckt. Men det kan också vara något att förströ tiden med, koppla av framför tv:n med eller helt enkelt bara få va kreativ. När jag tänker på min hallonröda kofta tänker jag framför allt på hur viktigt det faktiskt är att få ha de där stickorna i händerna. 
 
IMG_985817082016-IMG_0532Untitled
 
16 kommentarer