Historien om en kofta

Jag minns precis när stickningen kom in i mitt liv. Det var sommaren 2011 och sommarlovet innan jag skulle börja tredje året på gymnasiet. Jag hade börjat få mer och mer problem med min mage och ingen av medicinerna jag testade gjorde det bättre. En av de sista sommarlovsdagrna var jag och min storasyster på hennes rum. Vi hade fått ta över en massa tyger, garner och mönster av farmor som vi sorterade mellan oss. Jag hade knappt stickat någonting utan var mest intresserad av tygerna. Vi båda fick en varsin stor hög som växte och växte, min hög var mest rosaröd och Beccas blågrön. Så kom det upp ett helt parti med hallonrött garn som Becca inte var nå intresserad av utan tyckte skulle passa mig bra.
 
 
 
Så jag började leta lite bland de gamla stickmönstrena och hittade ett mönster från 40-talet på en jumper. Mönstret bestod av en löst gammalt svartvitt tummat ark med en flicka med kort hår på bilden iklädd jumpern. Jag bestämde mig för att det här skulle få bli mitt första stickprojekt.
 
 
På något vis så blev just det här projektet väldigt viktigt för mig. Jag blev förälskad, näst intill besatt. I början kunde jag inte se skillnad på aviga och räta maskor och Becca fick hela tiden komma till undsättning. På stickor nummer 2 och 2,5 började jag knaggligt att sticka fram och tillbaka med det tunna ullgarnet. Jag tog med mig mönstret till frisören och bad henne att klippa samma frilla som tjejen på mönstret. Jag stickade och stickade och repade upp och repade upp. Jag hade med mig stickningen över allt. Den var min ständiga följeslagare under alla sjukhusbesök  och alla timmar jag spenderade i olika väntrum. Jag stickade över allt, på bussen, vid matbordet, i skolan och på promenader. Oftast var jag en skötsam elev i skolan och blev sällan tillsagd. Men en lektion fick min lärare nog på min stickning och röt åt mig att hon inte ville säga åt mig en gång till att lägga undan min stickning under lektionerna. Jag kände mig mycket stött... 
 

Under våren i trean blev jag inlagd på sjukhus en vecka innan jag skulle opereras eftersom jag inte kunde äta för att jag hade ont i magen. Jag hade med mig min stickning och blev känd bland personalen som den unga tjejen som bara låg och stickade hela tiden. 

Bloggbilder 5 021Bloggbilder 5 033

Jag opererades och blev frisk  och ungefär samtidigt som min mage började fungera igen började jag förstå mig på mönstret och stickningen. Efter att ha repat upp otaliga gånger började stickningen äntligen att gå framåt. På hösten började jag på Hola folkhögskola. Jag stickade inte alls lika mycket men jumpern var ändå med mig och sakta men säkert växte den fram. Till sommaren slutade jag på Hola och hade blivit en så van stickare att jag lite nonchalant kunde ha nystanet i kjolfickan och sticka medan jag gick. På hösten började jag Wendelsberg och under den första månaden där blev min jumper äntligen färdig. Jag blockade den, sydde ihop den och fotade den i skogen på Wendelsberg. Sedan dess är det min mest använda kofta och jag tycker så mycket om den.
 
Untitled
 
Visst är det ändå ganska facinerande att ett garn som farmor köpte nån gång på 40-talet och började sticka en kofta av till min faster, numer är ihopstickad till en jumper som har fått uppleva allt det här med mig. 

Untitled
 
Ibland och ganska ofta reflekterar jag över stickningens magi.  För visst måste det vara så att stickningen är något så mycket mer än bara ett garnnystan. Det är något att hålla fast i när livet runt omkring en gungar, det är något som du får skapa själv med dina händer när livet tar beslut du inte håller med om och det är något du får se växa fram, framför dina ögon, i dina händer när livet runtomkring dig känns mörkt och otäckt. Men det kan också vara något att förströ tiden med, koppla av framför tv:n med eller helt enkelt bara få va kreativ. När jag tänker på min hallonröda kofta tänker jag framför allt på hur viktigt det faktiskt är att få ha de där stickorna i händerna. 
 
IMG_985817082016-IMG_0532Untitled
 
16 kommentarer
Isaxon

Va Bra du skriver Freddan !
Ja, det är visst i de tuffa passagerna i livet man lär sej som mest, på alla nivåer, fast man oftast inte fattar det förräns långt efteråt. Bra att påminna sej om det dom perioder då det gungar...
Stooorkramen Lena

Svar: Tack Lena! <3 Kommer snart och äter blåbär och glass med dig!
Fredrikapåvinden

Mikaela

Vilket fint inlägg, och magisk kofta sen!

Svar: Tack Mikaela! <3
Fredrikapåvinden

Therese

Verkligen superfin!!

Svar: Tack! <3
Fredrikapåvinden

Elin

<3 <3 <3 på berättelsen, koftan och stickning!

Svar: Åh tack! <3
Fredrikapåvinden

Alexandra

Å så himla fin den är! Och väldigt bra skrivet. Du passade väldans bra i den andra frisyren också :)

Svar: Tack Alexandra! Ja visst va det en ganska fin frisyr! Jag går alltid och velar om jag ska klippa av håret eller behålla det långt....
Fredrikapåvinden

Linnéa

Vilken underbar kofta och vilken fantastisk historia det är bakom den!

Svar: Tack Linnéa! Tycker så mycket om koftan <3
Fredrikapåvinden

Wilda

Åh så himla fin berättelse! Tack för den! Och wow, att du gått på Wendelsberg! En av de finaste platserna jag vet och där har många fina minnen och relationer tagit form.

Svar: Åh tack! <3 Ja Wendelsberg är en väldigt fin plats! Kul att du också har en relation dit!
Fredrikapåvinden

Anna

Jag gillar din blogg så otroligt mycket, fast jag har tummen mitt i handen och kan vare sig sticka eller sy, så jag blir ändå inspirerad att börja med något projekt. Du är väldigt duktig!

Svar: Åh men tack för en jättefin kommentar! Tack fina du! <3
Fredrikapåvinden

morfar

Mycket bra skrivet, Fredrika! Du är verklig duktig att berätta om stickningens glädje (och lite vedermödor!)!Du kan allt – nästan – i varje fall för att ta sig genom livet!

Anki

Vilken fin historia! Och koftan är verkligen fin och måste vara så roligt att ha den på sig/med sig med all historia bakom :)

Svar: Tack! <3 Ja jag tycker så mycket om den och använder den supermycket, har den faktiskt på mig i skrivande stund ;)
Fredrikapåvinden

Helga

Exakt så! Stickning är bäst ❤

Svar: Eller hur! <3
Fredrikapåvinden

Ellen

Jag älskar detta! Så himla, himla fint!

Svar: Åh tack Ellen! <3
Fredrikapåvinden

Alicia

Ååh, jag grinar Fredrika! Gud så fint att få läsa den här historien! Det är sånt här som borde stå i tidningen, som mormor borde läsa när hon går runt och känner att allting gör ont och att hon inte hinner med vad hon tycker att hon borde. Det är sånt här som borde berättas på textilslöjden. Det är sånt här som får den himla jorden att fungera och människor att växa! Gaah!

Svar: Åh tack bästa, finaste Alicia! <3 Dina kommentarer får mig alltid att växa minst en decimeter <3
Fredrikapåvinden

Jenny

Fredrika - vilket inlägg och vilken berättelse! Tänk vilken kraft handarbetet har ändå, det som ofta ses som gammalmodigt och lite fjantigt. Finns det något som binder ihop (främst) kvinnor på samma sätt? Som kan förena genom generationer, etniciteter, meningsskiljaktigheter och främlingskap. Så mäktigt ändå. Är så glad att jag hittat till den världen. Och så glad att jag hittade till din blogg som var en så himla stor knuff till att våga ge mig in på ett område där jag innan inte trodde jag hade något att göra<3

Svar: Åh tack finaste Jenny! Så fin kommentar <3 Och jag håller verkligen med dig, handarbetet sitter på en jättekraft! och JAG är så glad att du läser och är med i sypeppen! Du gör så mycket inspirerande och skriver SÅ fina blogginlägg! <3 Tänk vad fin den lilla blogg-skapar-världen är!
Fredrikapåvinden

Sara

Fantastiskt fin historia! Och väldigt fin kofta! Jag är oerhört sugen på att sticka en sådan kofta. Det blir så himla fint när man stickar i tunt garn på tunna stickor! :)

Svar: Tack! Visst blir det! Stundtals kan det ju verkligen vara frustrerande eftersom det går så långsamt men i slutändan blir en ju så himla nöjd. Här finns en knit along om du är sugen på att sticka den. Kram! http://fredrikapavinden.com/2014/july/knit-a-long-med-fredrikapavinden-del-1.html
Fredrikapåvinden

Maria

Vilken fin kofta! Och du skriver så fint om stickning, och om hur livet kan vara. Vilken tidning och vilket nummer hittade du mönstret i? Jag skulle vilja göra en likadan :) Varm hälsning, Maria

Svar: Tack! <3 Mönstret fanns på ett lös-blad från 40-talet. Men jag har skrivit upp hela mönstret på bloggen i en knit along: http://fredrikapavinden.com/2014/july/knit-a-long-med-fredrikapavinden-del-1.html Så där hittar du mönstret i sin helhet! Kraam!
Fredrikapåvinden