Om att bli tagen på allvar.

I all välmening och vänlighet. Men någonstans ska de välmenade orden ta vägen och oftast går det rakt in i kroppen och blir till små svarta tankar om en själv.

 

 
På bildlektionen i åttan läste jag en text som fastnade i mitt huvud som löd ungefär så här: Människan är inprogrammerad att tycka att små, runda saker är gulliga. Därför ser barn ut som de gör för att vuxna ska ta hand om dem.

 

Jag har tänkt en hel del på den här informationen sedan dess och jag tycker att den säger mycket om människan och hur jag har blivit bemött under min uppväxt och under min vuxna tid.

 

 

Jag är 155 cm lång, jag har stora ljusblå ögon och mörka ögonfransar. Jag har ett litet ansikte med äppelkinder och liten mun. På grund av mitt utseende är det ofta jag inte blir tagen på allvar. Många, särskilt vuxna, har en nedvärderande attityd mot mig där de förminskar mig genom att de lever ut sina egna fördomar om hur en "docksöt" person ska vara och vad den personen klarar av.

 

Det handlar om kunder när jag jobbar i bokhandeln som vänligt talar om för mig hur saker ska gå till, eller som vänder sig till min upptagne chef i stället för att tala med mig som står fullt ledig i kassan. Det handlar om tandläkare som med bebisstämma frågar om jag gjort mig luciafin och som sedan talar om för mig med förmanande stämma att när en blivit så stor som mig är det minsann dags att börja använda tandtråd. Det handlar om att inte bli sedd för den en är utan alltid falla in under kategorin docka och sockersöt.  Det handlar om att inte bli tagen på allvar på grund av att ha ett utseende en föddes med.


 
Utseendet är något som följer en från dag ett och vi lär oss snabbt hur vi blir bemötta av andra människor. Att det enda en uppmärksammas för är ens stora oskyldiga ögon och att från tidig ålder bli inpräntad att det enda en duger till är att vara söt leder till att många flickor föds in i att vara den söta, snälla, osynliga flickan som tyst tar emot och aldrig sätter ner foten. En låter människor gulla med en och se ner på en vilket till slut leder till att en förminskar sig själv. En blir  begränsad i sin personlighet om en hela tiden ska anpassa sig till förminskningens mall. Det är lätt att gå på den lögnen och falla in i den mallen och desto svårare att sätta sig emot den.
 

Jag har fått lära mig se förbi kommentarerna om dockögon, tunna armar och korta ben. Jag låter de välmenade men fellandade kommentarerna gå förbi. Jag försöker att prata med andra människor om problematiken kring "söta-flickan" och synliggöra att det faktiskt är ett problem.

 

 

Det är intressant hur tidigt vi lär oss att just söt och snäll är något som är väldigt sammankopplat till det kvinnliga könet och framför allt till flickor. Tyvärr är det ju så i det här samhället att saker vi kan sammankoppla till det kvinnliga könet är lite mindre värt och lätt att se ner på. Som till exempel är det lite förlegat att tycka det är kul att baka bullar och tvätta fönster, det är fånigt att intressera sig för mode och smink och vi tar Ingmar Bergman på lite större allvar än Ingrid Bergman.

 

 
Jag är så jäkla trött på det här. Jag vill inte säga ifrån mig mina intressen bara för att jag föddes in i mallen som söt tjej. Jag gillar att blogga, sy och sticka. Jag älskar pastelliga färger, klackskor och vippiga kjolar och jag ska bli precis lika tagen på allvar som en medelålders man i svart kostym.
 

 

Idag är jag tjugoett år och jag vet att jag är så himla mycket mer än söt. Jag vet att jag är stark och modig och vågar säga ifrån när jag tycker andra människor gör fel. Jag vågar rannsaka mig själv och tala om för människor som står mig nära när jag tycker de gör fel. Jag är kreativ och jobbar hårt. Jag är mycket mer än mitt utseende och jag vägrar att böja mig för att passa in. Jag vägrar att klä mig mognare och ta på mig en dystrare min. Jag är den jag är med äppelkinder, vippiga klänningar och förmågan att tänka och utvecklas. Den som väljer att bara se människor från utsidan förlorar så jäkla mycket. Det misstaget tänker jag varken göra mot mig själv eller andra.

 

 

Det jag vill säga med det här blogginlägget är att vi aldrig får gå på att det skulle finnas klokare och vettigare tankar i svarta kostymer än vad det finns i vintageklänningar. För vi är många som vet att det finns en stor karriär som bygger på bullbak, DIY, kortkorta kjolar och kärlekskrönikor. Så det så!

 
 
14 kommentarer
Anna

S.T.O.L.T. Kram

Denise

du!!!! detta inlägg!!!! ja!!!! heja!!! osv

Svar: Men åh! <3 Tack, tack tack! <3
Fredrika

Morfar

Bra Fredrika! Stå på dig! Jag vet hur mycket du har att ge!

Mor Natalia

Jag är 34 år och jag har följt din blogg nu i över ett år (mallen? Är jag en omogen kärring som följer en 20 årings blogg??). Jag gillar din blogg, den är färgglad, sprakande, busig och kreativ! Jag ler varje gång jag kikar in här och ser vad du har för nytt upptåg. Jag är enormt imponerad över din kreativitet och din talang. Jag kan inte sy så bra som du!! Du skriver väldigt klokt och det du säger är sant, ens utseende ska inte behöva sätta krokben för än... Vi har en förmåga att placera människor i fack, och det är även ett behov. Vegan = Militant, Kristen = hjärntvättad/sekt/galen/tråkig, Muslim = terorist etc. etc... Jag är också trött på fenomenet...Varför inte se till människan? Varför inte älska människor som de är och respektera dem? Varför har människor behovet att trycka ner andra? Kram på dig och fortsätt blogga med samma energi som du gör <3 :* Du är söt, vacker, go, mysig, kreativ och talangfull och mig har du gett intrycket av att vara mogen, stark och att du står med båda fötterna på jorden. Jag är som sagt 34 år och jag har sett dessa kostymklädda gubbar på nära håll, du är långt mkt mognare och stabilare än vad många av dessa gubbar är. Det är det intryck du gett mig iaf ;) :*

Svar: Tack snälla, fina du! Vilken himla peppande och fin kommentar! Den gjorde mig så glad så du anar inte! Jag tycker att det är så bra med bloggvärlden just för att vi krossar mycket fördomar. Vi som läser och/eller skriver bloggar är alla olika men vi får alla ta plats. Ålder spelar ingen roll här. Tack, tack, tack för din superfina kommentar! <3 Kram!
Fredrika

H

Asså du är så bra. Varför bor du inte i Skåne? ;) För övrigt har jag mer och mer försökt att inte tänka på / kommentera folks utseende (även om jag bara skulle säga positiva saker) men det är svååårt. Att inte tänka på det iaf. Blivit så hjärntvättad av samhället. Men sen tänker jag att jag iaf är medveten om det och det är väl steg 1 på vägen.

Svar: Haha! Och varför bor inte du i Göteborg! Jag med! Det är supersvårt att veta hur en ska uppmuntra och stärka utan att skicka med dålig eftersmak som en verkligen inte vill bidra med. Jag tror verkligen att det viktigaste är att göra sig medveten så att en har det med sig i alla fall. Kram på dig fina du!
Fredrika

Alicia Sivertsson

Åh Fredrika. Så jävla bra skrivet! Har ingenting att tillägga i en kommentar men vill ta fram permanent penna och ringa in allt på datorskärmen. Helvete vad du är bra!!!!!

Svar: Haha fina du! Hoppas du inte tog permanentpennan. Kan bli så jobbigt om det dyker upp något som en verkligen inte vill ringa in... Älskar dina underbara kommentarer!
Fredrika

Hanna

Så himla bra skrivet och så himla sant.

Svar: Tack! Blir så himla glad att ni gillar det!
Fredrika

Mirjam

DU ÄR SÅ BRA!! åh vilket himla bra inlägg. du är så klok. hatarhatar ju när man inte blir tagen på allvar eller bemöts med respekt för att man är ung och "dum" och kvinna.

Svar: Åh men tack vännen! Håller så himla, himla mycket med dig om det. Jag kan bli skogstokig när folk daltar och inte lyssnar på en. Nä, fy för det! Massa kramar till dig!
Fredrika

Ellen Lindberg

Men alltså, igenkänningsfaktor i allt detta!??!! Skyhög.

För mig har det vart nästan på pricken som för dig. Jag är 154 cm lång, går i korta vippiga klänningar och har blå ögon som med röda läppar drar uppmärksamhet till sig. Jag har ALLTID blivit tagen på mindre allvar, alltid blivit liksom klappad på huvudet. Min förändring blev när jag färgade bort mig blonda lockiga hår, till då brunt. Jag antar att de blonda lockarna liksom spädde på dockbilden av mig, och när de försvann dimmades också dockbilden ut något. Så ja, jag känner igen detta SÅ mycket. Fint att någon sätter ord på detta också, trots att det egentligen är sorgligt att det är mer utbrett än inom sin egna bubbla.

Hur som, BRA skrivet! Kram!

Svar: Tack för dina fina ord Ellen! Det är så himla tråkigt och frustrerande att utseendet får spela så stor roll för hur vi blir bemötta... Men jag tror verkligen att det går att förändra genom att prata om det. För de allra flesta människor vill ju trots allt väl. Det gäller att lyfta fram problemen så att vi kan göra något åt det. Tack igen för din fina kommentar! <3
Fredrika

ISA

Gud kan verkligen förstå att det är frustrerande. Usch, jobbigt att behöva arbeta mot fördomar hela tiden eller vad man ska säga. Kram!

Svar: Ja verkligen. Men ju äldre en blir desto klokare blir en på hur världen fungerar och hur en kan möta det. Kram på dig!
Fredrika

Anonym

Du är såååå klok!!!

Nathalie

Starka, kloka freddan! Delar detta inlägget! Puzz ❤

Svar: Tack finaste Natta! <3 <3 <3 Puss på dig!
Fredrika

e

Så himla bra, sant och viktigt. Superinlägg! Det här med söthet och vad det gör med en själv och ens omgivning borde diskuteras mer.

Svar: Tack, fina, fina du för vackra och peppande ord! Det håller jag verkligen med om! Det är ju så vi kan få en förändring!
Fredrika

S-moster

Heja Freddan, världsbäst! Börjar nästan gråta här på T-banan... Kram!

Svar: Åh tack moster! Vad glad jag blir att du läst och gillar det! Slår dig en pling nån dag snart, när scenskoleprovet är gjort och så. Hoppas allt är bra med er. Kram!
Fredrika